Hållbaraste staden i norra Europa?

Var i norra Europa har man den hållbaraste utvecklingen? Det tänker 25 kommuner som skrivit på de så kallade Aalborgåtagandena ta reda på med hjälp av indikatorer för hållbar utveckling och ett system där man granskar varandra.

Syftet är egentligen inte att ha en tävling utan att lära sig och inspireras av varandra genom att samarbeta för de så kallade Aalborgåtaganden. De innebär att kommunerna ska arbeta för en hållbar utveckling inom tio olika områden – allt från miljö och transporter till hälsa och välfärd. För att mäta och följa upp arbetet håller kommunerna nu på att utarbeta indikatorer och en granskningsmetod som kallas för Peer-Review.

Imponerande utveckling i Baltikum

Förutsättningarna mellan de olika länderna skiljer sig en hel del eftersom det i nätverket ingår kommuner från både baltiska och nordiska stater. Irja Alakivi från Estlands nationella kommunförbund berättar att många av de institutioner och lagar som de nordiska länderna tar för givna har på mycket kort tid byggts upp från scratch i de baltiska länderna.

 

– Jämfört med för tio år sedan har det skett en imponerande utveckling i Estland, konstaterar Peter Wenster från Sveriges kommuner och landsting som ledde mötet i Oslo och som samarbetat med Irja Alakivi redan innan självständigheten. Sveriges kommuner och landsting har också hjälpt Estland att arbeta fram sin nu gällande kommunallag.

 

Indikatorer driver på arbetet

De 20 indikatorer som nätverket tagit fram går ut på att mäta och följa upp arbetet med Aalborgåtagandena, dels för att kunna jämföra utvecklingen mellan de olika städerna, dels se hur långt man själv hunnit inom sina åtaganden. Det handlar om att mäta allt från energikonsumtion, hur befolkningen transporterar sig till antalet sjukdagar och arbetslöshet. Samtidigt vill man inte att indikatorerna ska vara för många.

 

– Det får inte bli övermäktigt att arbeta med indikatorer, utan det ska vara genomförbart, säger Anna Karlsson, från Växjö kommun, som deltagit i arbetet med att ta fram dem. Indikatorerna måste också fungera i olika städer och länder, men för att man ska kunna följa den egna utvecklingen är det bra att komplettera med egna, lokala indikatorer. Styrkan med de gemensamma indikatorerna är ändå att man kan jämföra sig och därmed lära av varandra.

Kollegial granskning

Ytterligare en metod som nätverket planerar använda är så kallad kollegial granskning eller Peer-Review på engelska. Det innebär att kommunerna gör en resa till varandra och granskar varandras projekt och verksamheter.

 

– Det intressanta med Peer-Review, jämfört med att använda sig av en extern konsult, är att de som granskar kan förstå och sätta sig in sammanhangen på ett annat sätt eftersom man själv är i en liknande situation, berättar Trevor Graham från Malmö Stad. Resultatet blir intressantare och man kan samtidigt komma med konkreta förslag till förbättring. Sedan är det oerhört givande för granskaren att få komma till en annan stad för sitt eget arbetes skull. Man kommer snabbt på djupet i och med att det också ingår att skriva en rapport gemensamt.

Under början av 2007 kommer nätverket att genomföra en lättare testversion av Peer-Review för att komma igång. Innan dess ska kommunerna utbildas i metoden. Trevor Graham hoppas att de nordisk-baltiska nätverket kan fungera som pilotkommuner och bli ett embryo till ett hållbarhets-rapporteringssystem för hela Europa.

Camilla Dopson

Sidan uppdaterad: 2006-10-26